OPENING

Då var det dags. Om två timmar står jag med händerna bakom ryggen och undrar vad jag håller på med. Visst är det mysigt med uppmärksamhet men den du får på ett vernissage är nog värsta sortens. Man vet liksom inte vart man ska göra av sig och kommentarerna man får. Men det är en del av arbetet och det är bara att le och vara glad. Och det är jag ju egentligen också. Glad alltså. Och stolt.