Hela huvudet känns stoppat med vadd. Vet inte hur många dagar som den här jag pallar just nu. Det har varit en späckad tisdag med möten och leveranser. Jag lyckades ta mig iväg till Rikskonserter och öppningen av Kaliningrad-dagarna nu i kväll. Det kändes nödvändigt att visa upp sig men lockade inte nämnvärt. Till och med vädret ville att jag skulle stanna på jobbet istället men jag sparkade iväg mig själv. Väldigt väldigt många blå registreringsskyltar fanns på plats och det bjöds givetvis på ryskt bubbel. Jag gillar det. Efter att vi druckit det ljummet en morgon på Bärnstensmuseet i Kaliningrad tillsammans med hela personalen (utom chefen) och skålat och skrattat tills ögonen tårades, är jag svag för smaken. Nu ser jag fram emot en tidig kväll. Passar bra också med tanke på att byggjobbarna som håller till ute i trapphuset börjar vid 7. Konstigt nog verkar de sluta jobbet vid 8 när jag brukar gå upp. Antagligen är det roligast att jobba den där timmen när man vet att man väcker hela huset...